Terese sov i bilen. Hon hade sovit mer än halva resan och det var bara en halvtimme kvar tills de kom fram till sjukhuset. När Terese vaknade sträckte hon på sig och kollade in sig själv i backspegeln. Hennes hår var helt tillfluffat och hon var mörk under ögonen. Hon tittade på Sally.

"När är vi framme?"

Sally suckade och kramade ratten hårt.

"Snart"

Snart tyckte inte Terese var ett bra svar så hon försökte igen:

"Om hur många minuter menar jag?"

Fastern svarade inte på detta och sa ingenting, inte ens hennes andetag hördes. Det ända ljudet som tog plats i den ljusa bilen var motorn som surrade och störde Terese förfärligt mycket. Men nu orkade hon inte vänta på sin faster. Hon måste ha lite prat i bilen, NU!!! Så hon frågade försiktigt:

"Varför åker vi hit, vad har hänt Lukas?"

Terese hörde ett hackande ljud i sin röst. Hon ville först inte erkänna att hon var orolig för sin storebror men insåg snart att det var lönlöst.

"Jag vet helt ärligt inte" svarade Sally.

Plötsligt brast Terese ut i gråt.

"HAN FÅR INTE VARA BORTA! HAN ÄR JU BARA 13 ÅR GAMMAL!!!"

Precis i det ögonblicket svängde Sally in på parkeringen och steg ut ur bilen. Terese skyndade sig också ut och blickade upp mot himmelen. Framför sig hade hon en stor, grå byggnad med en enorm ingång och mörka fönster överallt. De var framme vid sjukhuset, här inne låg hennes bror som var, kanske, i livsfara. Här fanns Tereses hatsaker. Allt som hon hatade fanns i byggnaden. Hon insåg att hon måste träffa Lukas igen. Annars träffar hon honom aldrig mer. Eller? Aldrig mer? Fler tårar vällde upp och sprutade ut genom ögonen.

"LUKAS!!!" skrek hon.

Men ljuden dunstade bort och ekot försvann. Inne i den stora byggnaden var Terese gråtfärdig, men vad kunde hon göra? Det fanns ingen behandling som funkade på Lukas. Vad skulle hända honom?

"Pling Plong!"

Dörrklockans ljud ekade genom Sallys villa. Terese vaknade med ett ryck. Vem kom på besök så här tidigt på morgonen? Hon reste sig och drog på sig sina svarta jeans och ett linne. Hon var mörk under ögonen. Men det var inte så konstigt, hon hade ju somnat vid midnatt igår kväll! Terese tvekade en stund. Nej, hon var för trött för att öppna.

"Pling Plong!"

Ljudet ekade återigen genom huset och Terese började bli galen. Hon satte på sig ett par solglasögon för att ingen skulle se att hon var så blek på morgonen.

"Godmorgon"

"Terese!!! Sätt på dig ordentligt med kläder och stoppa ner lite mat i din handväska!"

Det var Sally. Hon var röd i ansiktet. Terese brydde sig inte om vad hennes faster menade. Hon bara gjorde som hon blev tillsagd. När hon satt på sig lite kläder satte de sig i bilen och körde iväg mot en okänd rikting.

"Vart är vi påväg?" undrade Terese.

"Till Stockholm, det gäller Lukas..."